Och Gud sade: Fuck that shit.

I sann studentanda och allmän bitterhet över Västtrafik bestämde jag mig för ett par dagar sen att börja cykla till skolan. Efter en veckas ledighet var en föreläsning på ynka två timmar schemalagd denna regniga onsdag. Envetet stod jag fast vid mitt beslut att cykla. Det var ungefär samtidigt som jag upptäckte att jag blev andfådd av att tråckla upp cykeln ur källaren som jag insåg att det kanske inte var en så fantastiskt bra idé. På vägen upptäckte jag att Göta Älvbron stod kvar, ett hinder som jag av någon outgrundlig anledning inte riktigt hade räknat med. Väl inne i stan blev jag en smula stressad över det stora antalet bilar och försökte erinra mig om vilken väg Madelene hade rekommenderat. När jag slutligen nådde skolan och tackat min lyckliga stjärna att jag fortfarande levde, om än väldigt svettig, började jag istället undra var alla mina kära vänner höll hus. Under ett jäktat samtal med Madelene upplyste hon mig om att vi börjar kvart över ett, inte kvart över tio som jag varit övertygad om. Slutsatsen jag drog av detta var att den snälla killen i himlen inte vill att jag ska cykla.

 


Simon och björkarna


Ännu ett kvartal har förflutit och det ska nu föreställa någon slags form av sommarväder ute. Som vanligt är jag tämligen besviken över hur väderleken har sett ut under den senaste månaden, det är typiskt att man år efter år går på samma myt om att solen skiner mer på sommaren än vad den gör under resten av året. Som plåster på såren bakar jag mängder av nya spännade bullar och bröd, och jobbar stenhårt på att göda mina kära grannar. Tanken är att de ska bli så fetlagda att jag kommer bli tvungen att ta över vårdnaden för deras nio månader gamla son; den otroligt charmerande Simon. Han är sötare än en pistagemuffin och jag är fullständigt såld. Bör tilläggas att jag är en smula avundsjuk på hans snygga outfits från P.OP. och Villervalla.

En god start på dagen


Imorse vaknade jag till kvittrande fågelsång och det ljuva ljudet av motorsågar. Göteborgs Stad är nämligen igång och röjer sly i skogsbrynet, och finfördelar detta sedan genom en enorm maskin. Jag inser snart att här kommer jag inte få ligga och dra mig ifred, så jag skuttar upp och börjar bereda frukost. Ganska så samtidigt som mitt ägg har kokat färdigt slår det mig att min ömma moder bett mig ta hand om den enorma högen av ris och grenar som ligger i vår trädgård. Strax innan det att hon och min far begav sig till Australien för att hälsa på min syster så beskar hon nämligen väldigt omsorgsfullt våra välvuxna vinbärsbuskar. Hennes plan var att jag skulle låna våra kära grannars kompostkvarn och köra grenarna genom denna. Istället förstår jag nu att jag här har en chans att bespara mig två dagars trädgårdsarbete. Jag kilar därför kvickt ut och frågar de snälla männen om jag får dumpa mitt ris där de jobbar, så att de sen kan ta hand om det med sin maskin som sväljer något större kvantiteter. Efter några svettiga minuter har jag stuckit mig så illa på en vass kvist att jag blöder och det snurrar i huvudet som det så bekant gör när jag anstränger mig innan frukost, men den enorma högen är i alla fall omhändetagen.

EventNytt

Februaritristessen ligger som ett tungt moln över Göteborg medan alla stackars männsikor springer mellan de vardagliga punkterna A och B och gnuggar sina frusna händer i veckorutinerna. Vad skulle då passa bättre än en tur till Stockholm över helgen, för att åtminstone byta miljö för ett par dagar. Huvudmålet blir ju de kära kamraterna på kavallerikasern, men under tiden de ägnar sig åt fredagsrutinen får jag sysselsätta mig med annat. På grund av en tillfällig ekonomisk svikt passar inte längre de vanliga shoppningrundorna i den vackra staden, därmed tänker jag ge mig ut på okänd mark och kika runt på olika museum i huvudstaden. För att förse mig med andra aktiviteter såsom att äta, vilket förövrigt är en personlig favorit bland sysselsättningar, tänkte jag prova på Eventnytt.se. Högst troligt kommer jag finna saker att fylla luckorna med, Stockholm är ju trots allt inte särskillt händelselöst. Februari blir vad man gör det till.


Ella



Som de flesta i min omgiving är väl medvetna om är alltså min syster på andra sidan jorden och roar sig. Inte nog med att hon troligen får värsta egoboosten av alla som gnäller över att de saknar henne, så tycks hon dessutom klara sig riktigt bra där nere. Rapporter visar att hon nästan gör bättre ifrån sig i skolan än vad hennes klasskompisar gör, och det kommer långa brev (mail) där hon beskriver hur kul hon har det med alla trevliga människor hon möter. Att hon dock gått och blivit tjock är väll mest en tröst för oss andra som är för fega för att själva ge oss ut på en sådan resa.

Säga vad man vill om den lilla grejen med lockigt hår; men avundas henne kan man göra av flera anledningar.

Halsfluss



Efter en treårig naturvetenskaplig utbildning på gymnasiet, däribland två kurser i biologi och en i bioteknik, har medfört en insikt i hur hela kroppens system kan sammanfattas i ett enda uttryck: var sak på sin plats. Exempelvis är luft i lungorna ganska praktiskt medan luft i blodet inte är så önskvärt. Likväl är vår kära E. Coli väldigt uppskattad i våra tarmar, samtidigt som den leder till förödande konsekvenser på vår hjärnhinna.

Den som har hälsan är, om så omedvetet, lycklig.

En slags uppdatering



Den årliga halsflussen har sedan i förrgår givit mitt svalg en rejäl omgång, vilket har lett mig till den insikten att jag inte varit särskilt flitig med att uppdatera min blogg på sistone. Alltså tänker jag nu ta tillvara på den ohyggliga tristess som två dagars sängliggande innebär och skriva lite om den senaste tidens äventyr. Inledningsvis tänker jag nämna de två veckorna som jag och min kära pojkvän spenderade i Kroatien. Lång historia kort: det var varmt och vi kom tillbaka lika likbleka som innan vi åkte. Dessutom har jag efter mycket om och men lyckats skaffa mig en ordentlig sysselsättning fram till lumpen. Med stor hjälp av en viss väninna i Norrköping och mitt etablerade intresse för hästar har jag fått jobb hos GodEl. Förvånansvärt nog krävs det faktiskt en hel del övertalning innan folk går med på att byta till sig billigare el. En del av vår svenska befolkning verkar faktiskt njuta av sitt svindyra 5-årsavtal med Vattenfall.
Utöver detta har jag varit på informationshelg i Stockholm där jag kollade in 4 skvadron och K1. Helgen gav mig, stort sett, nytt mod inför min kommande värnplikt men likaså den präktiga halsflussen som jag nämnde tidigare. I övrigt övergår nu sommaren till grådaskig vardag, mysiga tjocktröjor och gemytliga bullbak.

Resa



Flygbiljetterna är bokade och betalda, pass ska införskaffas imorgon. Jag ska, om precis 20 dagar, resa till Kroatien och spendera två veckor och hela min lön där i sällskap med Samuel.

Sommar


Ett till synes oupphörligt regn i sällskap av två veckors arbete har hittlills fyllt upp min sommar. Varje dag går man med en känsla av att vi befinner oss i sen september och att det nalkas tider för ordentliga ytterkappor och fodrade skor. Det närmar sig slutet av juni månad och precis som den här tiden förra året, frågar man sig om det inte egentligen är meningen att solen ska skina. För visst gjorde den det för barnen i Bullerbyn när Lasse och de andra sprang runt på de gröna ängarna under sommarlovet? Man undrar ifall svensk sommar i form av sol, bad, gröna ängar och svalor bara är någon slags konspiration, formad av flygbolagen så att vi år efter år måste dämpa den ångest som kommit ur våra ouppfyllda förhoppningar med en vecka på Kreta.

Vad det oavbrutna regnet i grund och botten beror på är vi alla väl medvetna om men ack, vad obekvämt det skulle vara att verkligen ta tag i det.

Shopaholic

image90
Min favorit, Shopaholic, har lagt ner. Jag grämer mig oerhört, den här sidan har försett mig med så väl inspiration som snygga kläder. Många fina märken som på sina ställen har varit svåra att få tag på här i lilla Göteborg blir nu åter igen mer oåtkomliga. Sara goes sad panda.

Påsk

image89
Nu är det ett par år sedan Jesus trillade av pinnen för att ett par dagar senare yrvaket ta sig ur ett lager lindor och rulla bort en gigantisk sten för att återigen se solens ljus, och tack vare detta får vi till helgen det stora nöjet att äta konstig mat och måla ägg. Påsken kommer för min del att spenderas i Ulricehamn i umgänge av bl a stans sötaste kille; Morris, två år. Tanken är att det friskt skall mortioneras under visiten, dock väntas det blåsa kuling vilket inte gör det helt osannorlikt att tiden för mortionering kommer bli ämnad åt Star Trek.

Update: På grund av den överdådiga nederbörden som resulterat i ett präktigt snötäcke lär det bli mortion i form av snöbollskrig istället för joggingturer.

Skolarbete

None

En last skolarbete som är så pass tung att man inte skulle kunna köra lagligt med den på svenska vägar med endast B-körkort har på sistone reducerat min fritid till någonting försumbart. Kanske borde jag skylla mig själv då jag fyller mitt schema till bristningsgränsen, men när inte ens framförhållning längre är ett fungerande verktyg blir man lite fundersam. Är det verkligen meningen att glass och kakor ska vara den största formen av nöje när man är snart fyllda 19 år?

Macbeth

image73
image74image75

En alldeles utomordentlig alla hjärtans dag firades igår med god mat och opera. Mitt sällskap och jag insåg ganska snabbt att vi var i en lite annorlunda åldersgrupp än majoriteten av besökarna. Kulturella tanter och farbröder knallade runt som en enorm hjord av russin omkring oss, kikandes ner i sina program och smuttandes på vin. Dock visade det sig efter halva första akten att vi fått platser intill en trio i vår ålder. De var väldigt utmärkande, inte bara för att de var två generationer yngre än de andra inne på operan, utan för att de dessutom hade en påse Dumlekolor som de påkallade uppmärksamhet med. Det fasliga prasslandet var dock försvunnet efter pausen.

Framträdandet i sig var enastående och eftersom vi som studenter betalade ett pris på biljetterna som var mindre än ett vanligt biobesök kommer jag med största sannorlikhet infinna mig på operan igen inom en inte för avlägsen framtid.

Dagens visa

image72

På grund av den knappa tiden som återstår till deadline börjar vi som är lite sent ute bygga på vår panikångest. Den enda som verkar lyckas bibehålla sin menatala hälsa är Alexander som glatt börjar göra covers på kända barnvisor. Den senaste han presenterat är: "Skicka in svenskagrejen när du är riktigt glad, klapp klapp!". Man anar att denna kommer från den välkända sången "Klappa händerna när du är riktigt glad".

Julstämning

image70Fösta advent firades igår med glögg och skumtomtar, levande ljus och torkad mossa med flugsvampar i. Jag kan inte på något plan begripa varför just flugsvampen har blivit föremål för dekoration av adventsljusstakar. Nog för vinteräpplen, tomtar, russinpaket och en hel del andra röda saker, men flugsvampar har trots allt otoligt lite med julen att göra. Vem föreslog att flugsvampen skulle få vara med och leka med de andra jultraditionerna?
Inte nog med detta; västsvenskarna behöver dessutom dras med det hysteriska vädret. Det känns onekligen barockt att ställa sig och baka lussekatter när regnet smattrar mot rutorna och löven nonchalant susar förbi utanför.
Som förslag på problemlösning skulle jag säga att vi tar och hoppar över julen. Sure, Jesus födelsedag, men det är en försumbar andel av svenska folket som firar jul på grund av den schysta killen som föddes och fick rökelse och myrra.
Som en andra alternativ lösning skulle jag vilja föreslå att vi alla lägger ihop en slant och hyr en gigantisk frys och bosätter oss i den fram till januari, februari.